The Walk on FramStegen

Due to limited time and because almost all followers of The Walk so far are Swedish speaking I have decided to focus updates to the blog FramStegen.net.

That means this blog tomsorhannus.life will be left resting at the moment, but I´m prepared to bring it back on if necessary.

So if you want to follow The Walk, you have to go to FramStegen.net.

I appologise for the inconvenience this may cause.

Note also that there is one week left of the campaign Europe by Foot – The Walk. If we reach 500 euros the campaign continue all the way through the walk, if not I probably try to make it through on what I have got so far.

På grund av begränsat med tid och att de flesta som följer vandringen är svenskspråkiga har jag beslutat att fokusera uppdateringarna till bloggen FramStegen.net.

Ber om ursäkt för det eventuella rådd det här orsakar.

The Walk Goes On

After a few days rest in Stockholm, one day extra due to a sore toe, the Walk continues today.

I will take the train to Huddinge in southern Stockholm and continue from there, with direction Malmo which will be the final destination in Sweden.

First stage finished

The first stage of the Walk, the part along the Finnish west coast, is finished and I am now on the ferry taking me from Åbo (Turku) to Stockholm.

I am not sure exactly how long the first stage was, but somewhere close to 300 kilometers.  It took me about 11 days to finish it, with one of those days being a day off.

All the nights so far (12) have been spent in tent.

The possibility to be online and update the blog has been somewhat limited so far, but will hopefully be better from now on.

The plan is to stay in Stockholm, where I arrive tonight, until tuesday morning and then continue down through Sweden.

Here are a few pictures so far.

A sore ankle needed a bit of support, but no big issue.

It Is Time

It´s time to put the Walk into action.

When the rain stops today I will put my legs out on the road and take the first steps on the way to Gibraltar. In this adventure called Europe by Foot.

The adventure is totally funded by crowd funding, that is with the support of YOU and others.

There is a new campaign, Europe by Foot – The Walk, up and running, where you can contribute and be a part of the adventure. On the campaign site you can also read about the background to the walk and some other stuff about it.

And here on this blog you will be able to follow the walk. I don´t know how often I will be able to do updates, but I hope a few times every week.

Welcome to follow the adventure!

And notice that this blog tomsorhannus.life will from now on be in English, and the Swedish version of the walk is moved to FramStegen.net.

En s(c)en förändring

Ibland behövs det lite tid för att saker och ting ska klarna.

Så här på tröskeln till vandringen har jag kommit underfund med att det behöver göras en förändring, en s(c)en förändring kanske man kan säga.

Det gäller då inte den verkliga vandringen i sig, utan den virtuella delen av den, det vill säga hur den presenteras på nätet.

I praktiken betyder det att scenen för den svenskspråkiga versionen av vandringen flyttas över till bloggen FramStegen.net, och den här bloggen tomsorhannus.life kommer att gå på engelska.

Det här för att göra saker och ting enklare och tydligare, framförallt för mig själv men förhoppningsvis även för er som följer vandringen.

Det var så det var tänkt från början också, men då skulle den här bloggen vara huvudblogg för vandringen. Nu blir det i stället FramStegen. Kommer man underfund med att något gått snett får man försöka rätta till det. Det är inte värre än så.

Tack till er alla som gillat sidan Europe by Foot på Facebook, och ni får naturligtvis fortsätta följa den, men ni är också välkomna till FramStegens sida.

Jag ber om ursäkt för det här krånglet, men bara vandringen kommer igång och allt “sätter sig” blir det säkert bra.

Dagen innan

Det finns en text i boken Helt perfekt som ganska väl beskriver hur det känns så här inför vandringen.

Texten har rubriken Frihetskänsla:

Ser mig omkring i bostaden.

Kan säga helt ärligt, med handen på hjärtat; Det finns ingenting här som jag inte när som helst skulle kunna lämna.

Det finns inte en pryl, ingenting som jag har i min besittning som jag känner att jag måste ha.

Jag skulle i den här stunden kunna gå ut härifrån och lämna allt.

Det är en enorm frihetskänsla.

Känner jag mig inte orolig inför avfärden?

Nej, faktiskt inte alls.

Då tiden är mogen tar jag på mig ryggsäcken och går.

Svårare än så är det inte, och när jag en gång är iväg är det bara att ta ett steg i taget. Det är helt onödigt att oroa sig för sådant som man inte vet något om, och jag kan omöjligen veta vad som kommer att hända längs vägen.

Jag vet ännu inte heller när det bär iväg, och jag vet ju inte ens om jag kommer iväg innan jag tagit första steget men jag räknar med att vara på väg snart.

Kanske vet jag först dagen innan avfärden.

Förverkliga FramStegen

Det här med vandringen är ett sätt att förverkliga innehållet i de texter jag skrivit på FramStegen de senaste åren

…på ett nytt sätt.

En av de centrala punkterna är att livet är en praktisk process att leva, inte en teori att studera.

I och med vandringen blir det här påtagligt på ett annat sätt än när jag bott mer eller mindre stationärt på ett och samma ställe.

Andra centrala punkter i texterna på FramStegen är

…att utforska både oss själva och världen, det inre och det yttre

…att självkännedom är grunden för all vetskap och kunskap

…att vårt ursprung (och därmed vår naturliga plats) är i det vilda och naturliga

…att barn och djur lever närmare sitt naturliga jag än vuxna, och att vi därmed har mycket att lära oss av dem (och av det barn som fortfarande lever kvar inom oss, oavsett hur gamla vi är)

…att det finns en större kraft, en intelligens, medvetenhet eller vad vi vill kalla den, som vi är direkt kopplade till och som driver oss och allt annat (det är den kraften som även ligger bakom vår kreativitet och därmed också bakom det jag skriver)

…att vår kropp har en begränsad tid, att våra tankar och känslor är flyktiga fenomen, och att vårt verkliga jag är så mycket mera än dessa

…att världen och livet ständigt förändras och förnyas

…att stillhet och tystnad är portar till kreativiteten

…att lekfullhet och glädje ger hälsa och välmående, medan allvar ger sjukdom och illamående

…att nuet är den enda tid som existerar. Det är inte en tanke eller idé, utan det är den praktiska verkligheten.

…att varje dag och varje stund är fullkomligt nya

…att varje individ är fullkomligt unik

…att det är kärleken som driver oss i allt vi gör, även om vi inte är medvetna om det och det för det mesta kan vara väldigt svårt att förstå

…och så mycket mera, vilket säkert kommer fram under vandringens gång.

Det känns verkligen som att vandringen kommer närmare och närmare, och det är inte så långt kvar innan frukten är mogen att falla från trädet.

Snart…

Bära med sig allt

Det bjöds ett latinskt uttryck för vandraren;

Omnia mea mecum porto.

Betydelsen av det är ungefär;

Allt jag har bär jag med mig.

Det är ju så det är, vi kommer hit med två tomma händer, med endast kropp, sinne och själ och något mera får vi inte heller med oss den dag vi går härifrån.

Alla prylar, pengar och ägodelar, alla människor vi möter längs med vägen, inget och ingen av dem följer med då vi lämnar jordelivet. En dag ska vi skiljas från allt och alla.

Prylar, pengar och ägodelar kan vara bra att ha i olika situationer, och människorna är våra medvandrare på livets väg, men vi bör komma ihåg att inget och ingen är vårt eller vår. Allt och alla är enbart till låns.

Därför är det så när jag går iväg på vandringen, att jag bär med mig allt jag har

…och lite till i form av packning.

Det gäller för övrigt inte enbart på vandringen, det gäller alltid. Vi har ingenting annat än oss själva, allt annat är hos oss enbart för en längre eller kortare tid.

Det här får mig att tänka på en text i boken HELT PERFEKT;

DET ÄR ALLT

Den här kroppen.

Det här sinnet.

De här känslorna.

De här energierna.

Den här medvetenheten.

Det är allt jag har att möta livet med.

Inte att möta livet med, för vi möter inte livet, vi lever det.

Det är allt jag har att leva livet med.

Det är allt jag behöver för att leva livet.

Trädgårdar, tält och två gäster

Det blir en liten pyttipanna i dag.

***”

Först en hänvisning till senaste texten på FramStegen om trädgårdar, eftersom den anknyter direkt till vandringen:

En central del av den nya vandring jag så småningom ska ge mig ut på är det jag kallar de 3 P:na, potential, kraft (från engelska power) och paradis.

Det här handlar om det tredje p:et, det vill säga paradiset. Alltså det paradis vi bor i, den här jorden.

Varje år på försommaren dyker de upp, de gula blommorna som en del kallar Guds små solar och en del kallar ogräs;

Läs vidare på FramStegen

*****

I går inhandlades ett tält för vandringen, och eftersom det föll en del regn i går kväll beslöt jag mig för att genast testa det.

Natten har alltså tillbringats i tält, och åtminstone det lätta regn som föll i natt klarade det bra av.

Konstaterade att det säkert hade varit bra med 25 kilometer vandring innan jag kröp ner i sovsäcken för att få ordentligt med sömn på en ovan plats.

*****

Stod i går förmiddag på gården med en grannfru då plötsligt dessa två krabater kom galopperande längs med vägen, och svängde in på infarten.

Bråttom hade de så de hade inte tid att stanna och snacka en stund, eller kolla på loppisen.

Fågelliv

En morgonpromenad till sjön

…och möte med fåglar.

Uppvärmning inför vandringen.